Ostkakans Historia

Större delen av Småland är sedan urminnes tid bäst lämpat för kreatursskötsel. Steniga marker lämpar sig för beteshagar och ängsskötsel för vinterfoder, mer än storskalig sädesodling. Landskapets bönder exporterade oxar till både Danmark och Bergslagen, knöt band och lojaliteter till sina grannar, väl så starka som till centralmakten.

Vad var då mer naturligt att när det bjöds till fest och man ville bidra med det bästa man hade, ta med sig en ostkaka som ”förning”, sitt bidrag till kalaset. Mjölken ”locknar” av löpen till ostmassa och kunde med ägg och lite fina importvaror som mandel och socker bli en festrätt att jämföra sin skicklighet som husmoder på gillet. Svåra kontroverser om den vispade gräddens konsistens och den rätta sylten att servera till hör till givna diskussionsämnen för varje kalas, kafferep eller kyrkligt samkväm.

De första att få ta av den ljumma ostkakan på en finare bjudning var så klart kvinnorna av rang och ålder. Prästfrun tog då skeden och kunde välja biten i mitten av ”ostkakebunken” - så långt från kanten som möjligt då den kunde innehålla giftig metall från det förtennade kopparkärlet.

Småningom skapade sig varje socken ett mejeri som småningom industrialiserades och centraliserades kraftigt. Ostkaketillverkningen har några fristående tillverkare, men lever också som stolt hantverk både i bygderna, på restauranger och i en nystartade mikromejerier.

Att sprida kunskapen - och tävla om bästa ostkaka - vilar på en stolt historisk grund väl värd att föra vidare in i framtiden.

Peter Aronsson
Historiker och stolt medlem i hushåll som gick till final i SM i Oskaka på Huseby 2016
Gemla