VÄRDEFULLA KONTAKTER SKAPAS MED HJÄLP AV DEN SMÅLÄNDSKA OSTKAKAN

I mars 2003 planläggs en offensiv satsning på att marknadsföra Småland på ett proffsigt sätt. Vi är tre personer som tar oss an uppgiften och som knäckt idéen. Eftersom jag arbetar som näringslivschef i Vetlanda har jag knutit åtskilliga kontakter och tillsammans med VD för Sävsjö Näringsliv Bengt Lund och länsstyrelsens Eric Andersson påbörjas arbetet. Nu gäller det att sjösätta vår tanke och vi vill jättegärna ha en kvinnlig ordförande för den förening som bör bildas. Jag ringer till landshövding Birgit Friggebo i Jönköping och efterhör huruvida hon kan tänka sig ta ordförandeskapet.  Målet med föreningen är att underlätta kontakter mellan de tre smålandslänen och att i denna förening sammanföra företag och organisationer som är engagerade i trä- glas-och aluminiumbranschen. Härigenom kan nya produkter skapas genom att sammanföra och korsbefrukta idéer mellan de tre materialslagen vilket förväntas gynna produktutveckling och sysselsättning. Den småländska ostkakan ska kunna tjäna som paraply i en sådan organisation. 

Planeringsarbetet fortgår i oförminskad takt trots att vi ännu inte erhållit något besked från Friggebo. Jag och Bengt Lund beställer därför tid hos landshövdingen Lars-Åke Lagrell i Växjö för att höra om han möjligen kan ställa upp som ordförande. Vad händer på vägen dit? Jo Friggebo som tidigare visat sig va ”labil i beslutsprocessen” ringer till min mobiltelefon och meddelar att hon är intresserad att ta sig an ordföranderollen. Vi beslutar oss för att ändå fortsätta vår resa till Växjö eftersom vi bokat tid och kommer genast på den geniala idéen att involvera Smålands samtliga tre landshövdingar. Väl framme i Växjö möts vi av beskedet att Lagrell dessvärre blivit dubbelbokad, Sekreteraren frågar om vi kan tänka oss att återkomma i morron istället eller alternativt följa med hövdingen till Braås där han lovat att ta första spadtaget till bredband. Givetvis väljer vi att följa med Lagrell. Det är förvånade ansiktsuttryck från Växjö kommuns företrädare som står uppradade då de även får syn på oss. Vad händer? Jo vi blir inbjudna till den efterföljande måltiden och i samband med den beskriver vi vårt ärende. Lagrell finner vårt förslag tilltalande. Han lovar genast att ställa upp i den styrelse som ska bildas. Nu återstår det att också försöka få med landshövdingen i Kalmar län, Sven Lindgren. Jag beställer tid och hoppas att vi får komma till mitt gamla hemlän. Vi lyckas få till stånd träffen och möter såväl landshövdingen som länsrådet Ulf Färnhök. Landshövding Sven Lindgren undrar emellertid om vi talat med Sveriges i särklass största ostkaksbageri, Frödinge. Vi låter meddela att vi i förra veckan träffat dess VD Bo Carlsson. Detta imponerar storligen eftersom Bo Carlsson och landshövdingen är gamla skolkamrater och åkt skolbuss tillsammans. Landshövdingen ger oss omedelbart klartecken. Med nöjda miner åker jag och Bengt tillbaka hem. Dagen efter kommer det en e-mail från landshövdingen i Kalmar som tackar oss för vårt besök och dessutom skriver: ”Det här känns väldigt positivt även för Kalmar län. Det är bara synd att så bra förslag ska behöva komma från Smålands inland!”

OSTKAKANS VÄNNER BILDAS
Den 19 mars 2003 föds föreningen Ostkakans Vänner med säte i Vetlanda. Invigningen sker på Vetlanda torg och har noga planlagts och planeringsgruppen lyckas engagera två TV-kanaler och fem dagstidningar. Mötet äger rum i kommunens fullmäktigesal där den formella proceduren med antagande av stadgar sker. Valet av styrelse tar betydligt mer tid än väntat och det är inte helt utan besvär som mötesordföranden kommunalrådet Göran Lindell lyckas få ihop den första styrelsen liksom paragrafer med tillstyrkan i föreningens stadgar.  Så småningom kan ändå kommunalrådet Lindell slå klubban i bordet och avsluta mötet varefter styrelsen med de tre landshövdingarna kan göra entré på torget. Där blir det tal av samtliga dessa tre. Tillställningen inramas av pampig musik från Njudungsorkestern med drillflickor. Smålands Karoliner under ledning av befälhavaren Roland Sandberg skjuter salut för den nybildande föreningen som får följande utseende: 

Landshövdingarna Birgit Friggebo, Lars-Åke Lagrell, Sven Lindgren. De tre initiativtagarna Jan Johansson, Bengt Lund och Eric Andersson väljs samtliga in i styrelsen. Bengt Lund blir vald till sekreterare och Eric Andersson som styrelseledamot och tidningen skriver ”har Janne Johansson dragit igång det här får han också komma in på plan” som en av landshövdingarna skämtsamt uttrycker det och det innebär att jag får ta hand om föreningens verkställande utskott. Representanter för de tre rikena, glas, trä och aluminium väljs in i styrelsen med Johan Sjöberg möbelriket, Claes Häger aluminiumriket och Anna Karin Birgersgård glasriket. I styrelsen utöver de nu uppräknade ingår även bankmannen Thomas Gränsman, Vetlanda.

Vid den efterföljande middagen utser föreningen sin förste hedersledamot Werner Eriksson i Ryd, Anderstorp som av Friggebo tilldelas medalj. Werner är känd för sin kamp att göra den småländska delikatessen till nationalrätt.

FRIGGEBO SLUTAR SOM LANDSHÖVDING
Landshövding Birgit Friggebo arbetar intensivt och nu stundar hennes sista månad i den rollen. SmålandsTidningen intervjuar och avkräver henne ett svar hur det varit i rollen som hövding och får med tre ord beskriva länet. De tre orden blir Entreprenörskap, Samarbete och Musik! Vad känner hon sig mest stolt över? Ja svaret blir . ”Jag är mest stolt över att fått vara föreningen Ostkakans Vänners första ordförande!” Ja herregud va trevligt att få läsa det utlåtandet eftersom jag är en av grundarna till föreningens bildande!

LANDSHÖVDING FRIGGEBO AVTACKAS !
På residenset samlas väldigt många människor, företagare och föreningar för att hylla Friggebo och dennes gärningar för vårt län. Det är den 14 december och Föreningen Ostkakans Vänner finns givetvis på plats för att hylla. Vid ett förberedande möte med styrelsen beslutar vi att ordna ett lussetåg till hennes ära. Inga problem , vi får med oss våra övriga två landshövdingar i Småland. Dessförinnan har jag frågat mitt eget kommunalråd Göran Lindell om han vill deltaga i tåget men han avböjer erbjudandet. Vi markerar för residenspersonalen att vi väldigt gärna inplaceras i anslutning till Lindells avtackning så att han ges tillfälle att njuta av vårt lite annorlunda lussetåg. Via den duktige ”revyräven” Sven Larsson i Landsbro får jag texten till ett av hans revybidrag som vi spelar upp. Landshövding Lars Lagrell väljer att bli jultomte och landshövdingen i Kalmar Sven Lindgren vill va tärna och jag tilldelas rollen som Lucia. Pepparkaksgumma och Stjärngosserollerna tilldelas de två medlemmarna Ulla Jonsson och Lilian Tidåker. Övriga tärnor blir Bengt Lund och Johan Sjöberg och vi skrider i sakta mak upp för trappan där Birgit Friggebo med sin man BoSödersten tar emot. Oj så glad Birgit blir och hon tackar oss alla i lussetåget och säger ordagrant till mig som Lucia: ”Jan, jag gillar din spontanitet och ditt ständiga ljus-och glädjespridande (Lucia) så fortsätt sån som du är. Du kommer att vinna!” Hoppas att vårt kommunalråd uppfattade landshövdingens ord! 

REGERINGEN ÖPPNAR DÖRREN
Torsdagen den 23 september sker en oförglömlig händelse. Föreningen Ostkakans Vänner inbjuds till regeringslunchen och bjuder hela regeringen med Göran Persson i spetsen på småländsk ostkaka. Det är den enda gången i historien som en ideell förening ges möjlighet deltaga i en regeringslunch.

En ny landshövding ska tillträda i Jönköpings län, Lars Engqvist. Vid ett möte på residenset i Kalmar sammanstrålar föreningens verkställande utskott sensommaren 2004 hos landshövdingen Sven Lindgren. Idén kläcks vid det tillfället att eventuellt kunna uppvakta regeringen i Stockholm torsdagen den 23 september och att i det sammanhanget hälsa vår nye landshövding välkommen med ostkaka. Johan Sjöberg från möbelriket frågar mig vad jag har för mig det aktuella datumet. Jag tittar snabbt i min kalender och konstaterar att jag just den dagen befinner mig på ett annat uppdrag i huvudstaden. Jag ställer en motfråga till Johan var han finns samma torsdag. Svaret kommer blixtsnabbt att då är jag också i Stockholm. Vi kommer omgående på hur vi ska kunna agera. Jag får uppdraget att kontakta statsrådsberedningen för att utverka tillstånd hos regeringschefen Göran Persson och Johan väljer som sin uppgift att kontakta Anitra Steen eftersom Göran och hon köpt ett gods och då vill Johan presentera lämpliga inredningsförslag. 

Dagarna rinner iväg och ingen av oss två får besked men så plötsligt dagen före, den 22 september på eftermiddagen, ringer statsrådsberedningen till mig och hälsar oss välkomna dagen därpå. Kvinnan som ringer mig låter meddela att Göran Persson alldeles nyss är hemkommen från en resa i USA men att han nu ger sitt tillstånd för oss att komma till regeringslunchen. Jag ringer omedelbart till Johan Sjöberg men problemet är att vi saknar ostkaka med så kort varsel. Jag kontakter Vrigstads Ostkaksbageri och förklarar vår prekära situation. Med upparbetad god relation med Alf Wihrén lovar denne tillse att 5 kg ostkaka finns i Vetlanda i arla morgonstund dagen därpå. Med ostkakan i bagaget hastar jag med tåget iväg till Rosenbad där Johan möter upp. Vi får sitta och vänta utanför i korridoren och den ene regeringsmedlemmen efter den andre passerar in till den väntande lunchen. Det är en spännande upplevelse då Bosse Ringholm, Leif Pagrotsky, Tomas Bodström, Ulrika Messing mfl passerar förbi.

Plötsligt får vi klartecknet att gå in genom den dörr som öppnas för oss. Den som tar till orda är statsminister Göran Persson som hälsar föreningen Ostkakakans Vänner från Vetlanda välkomna till mötet. I vanlig ordning kan jag konstatera att Göran är väl påläst och börjar med att ställa några frågor om bl a om hur det går för företaget SAPA, hur det är med prästen i Vetlanda. Jag frågar vilken av prästerna och får till svar att vi kan ju börja med den senaste, Christer Rudvall för dennes senare bedrifter men givetvis diskutera den tidigare som gjort Vetlanda extra känt då han rider in på en åsna inför en fullsatt kyrka. 

Vid regeringslunchen får vi träffa alla i regeringen och samtidigt få hälsa vår nye landshövding Lars Engqvist välkommen och avnjuter tillsammans medhavd ostkaka i gemytlig anda och intressanta överläggningar.

Ni må tro att jag under mina år som tjänsteman träffat en och annan minister vid kommunuppvaktningar och ibland fått nöja mig med att träffa någon av deras närmaste departements-sekreterare så det här är en enorm händelse – en hel regering och med dessa personer äta ostkaka! Detta slår det mesta i mitt hitintills händelserika liv.

Utdrag ut boken ”Kommunlivat 1991–2018” av Jan Johansson